Sámi soga lávlla - Den Samiska Nationalmelodin
"För 2 000 år sedan skrev romaren Tacitus för första gången om ett folk i norr som han kallade Fenni. Men samernas historia går tillbaka mycket längre än så, arkeologiska fynd gör att historien ständigt får skrivas om. Samernas historia berättar också om statsmakternas kolonisation, beskattning och tvångskristnande av samerna. Religion har i dag lika stor – eller liten – betydelse för samer som för alla andra i Sverige. Innan kristendomen (som på många håll infördes med tvång) hade samerna en egen tro med en världsbild som innebar att man delade upp världen i tre sfärer: den underjordiska, den jordiska och den himmelska. Alla tre världar hade sina egna gudar och väsen. I den jordiska levde bland andra människor och djur och i den underjordiska de döda. Den kristna missionen inleddes på allvar i början 1600-talet. År 1602 beslutade Karl IX att kyrkor skulle byggas på fem platser: Enontekis, Jukkasjärvi, Jokkmokk, Arvidsjaur och Lycksele. I kampen om den territoriella makten i norra Skandinavien spelade kyrkan en viktig roll; genom kyrkobyggande och församlingsgrundande kunde den egna nationens anspråk på området hävdas."
Den 6 februari är det Samernas nationaldag och den firas över hela Sapmi. Då sjunger man även den Samiska Nationalmelodin (jo det finns en sådan!). Jag tycker den är väldigt vacker och har en pampig text... Lyssna här under, texten hittar du under videon:
"Nordvart genom Karlavagnen ser du Samelandet skymta:
Fjäll bak fjäll i fjärran blåna, sjöar sträcka sig vid sjöar,
bergens branter, fjällens toppar höja sig mot själva himlen,
bäckar brusa, skogar susa, tvärbrant stupa stålgrå uddar strävande mot stormigt hav.
Frosten härjar här om vintern, yrsnön vräks av vilda vindar,
ändock älskar sameätten denna jord av allt sitt hjärta:
Månens ljus en färdman fägnar, flygga norrskensflammor fladdra,
klövkäpp, rengrymt hörs bland snåren, ut på insjön, över slätten, slamrar släden vägen fram.
Och när sommarns sol förgyller skogen, havet, havets stränder,
guldomglänsta fiskefartyg vaggas utav vågor,
gullhamn får var vattenfågel, strömmarna som silver glittra,
åror blänka, stakar blixtra, under sång ses männen styra utför eda, fors och fall.
Lapplands släkte, sameätten, obräckt har sen mäktat utstå mördartjuder,
slemma köpmän, sluga skattekrävarskaror. Hell, var hälsat, sega släkte!
Hell dig fridens rot och fäste! Krigisk fejd har aldrig flammat,
aldrig spilldes brödrablodet ibland Lapplands lugna ätt.
Våra fäder övervunno vrånga våldsmän fordomtima,
bröder låt oss likaledes strida segt emot förtrycket!
Solens söner starka släkte! Dig kan ingen ovän kuva, blott ditt väna språk du vårdar,
minnes forntidsfädrens maning: Sameland åt samerna!"
