sapmisame.blogg.se

När Svenska politiker verkar att ha helt tappat förståndet känns det skönt att världssamfundet inte har det... Jag blev mycket glad över det jag läste på SVT.se idag. Förenta Nationerna agerar mot Sveriges rasistiska politik som bedrivs i dagsläget.

 

Vad detta handlar om är att Samernas rättigheter kränks av Sveriges politiker. Man går ut officiellt och säger att "gruvintressena ska gå före rennäringens intressen i Rönnbäcken". Detta är vad man höll på med i USA för över hundra år sedan... Skickade urbefolkning till reservat för att stjäla deras mark.

 

 

Även om inte Sveriges beslutsfattare verkar ha förstått bättre än att lära sig av historian, så har FN uppenbarligen gjort det. SVT skriver: "Det är första gången rasdiskrimineringskommittén fått en klagan som gäller ett specifikt gruvprojekt. Nyligen har kommittén kritiserat Sverige för att inte ta tillräcklig hänsyn till samebyarna i samband med gruvetableringar."

 

Det är mycket illa att ett land som Sverige får sådan kritik... Landet Sverige; Europas moralpredikant och jämställdhetskämpe. Landet Sverige; som aktivt verkar även för andra länders antihomofob-lobby. Landet Sverige; antirasismens högborg. Landet Sverige; där alla barn i skolan lär sig den gyllene regeln om att alla människor har ett lika värde. Landet Sverige; den demokrati där allas lika rätt till att bli hörda är en del av grundlagen...

Vad som gör det hela än värre är hur lite uppmärksamhet denna rasism mot Samer får i media... De flesta verkar notera för att sedan lojt surfa vidare... Då är det roligare att uttrycka sin åsikt om finansministerns nya frisyr, ett barn som råkar somna i famnen på en polis eller USA:s relation till Tyskland. Ibland skäms jag för att vara en medborgare i "demokratiska" Sverige... Där alla behandlas lika och har samma värde... Om du inte är Same vill säga. Kanske om man lät Obama tjuvlyssna på en nyklippt polis som bär ett sovande Samebarn så skulle folk bry sig?!? Men det vore av fel anledningar...

 
Jag börjar inse att sanningen svider på Svensken... Man vill inte se, vill inte lyssna... Här hittar du i alla fall hela artikeln på SVT. Även om det snarare handlar om en liten notis...
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vasterbottensnytt/fn-stoppar-gruva-i-ronnbacken

Jag blev intervjuad av P4 Kalmar för några dagar sedan angående denna bloggen. Kul att såhär efter ett år lyckas få lite uppmärksamhet för ämnet... Det blev även webbradio av det hela som du kan lyssna på här:

 

 

 

 

Jag tyckte om att de verkade ta ämnet på allvar och att jag fick komma till tals i programmet, även om jag nog fick några siffror och fakta fel i all hast så var det kul att frågan lyftes. Ibland kan media vilja tala med en och i förintervjuer låtsas vara "på min sida" för att sedan i direktsändning fråga dumma och fördummande frågor, men så var inte alls fallet här... Något som även syns i texten på webbradion:

 

"Emmabodabloggaren Christoffer Jönsson tycker att vår egen urbefolkning inte alltid behandlas på rätt sätt. I sin blogg skriver han om samerna och hoppas att på det sättet öka förståelsen runt dom frågor och problem som finns i norra delen av Sverige. I morse var han med i P4 Morgon och pratade om sin blogg." 

 

Därför är det på sin plats att tacka reportrarna Maria Skagerlind och Nettan Eriksson för en trevlig och bra intervju, samt tacka Sveriges Radio P4 Kalmar för utnämningen "Veckans Bloggare". Det har hjälpt mig att sprida information om denna blogg på ett jättebra sätt. Mina barn kom hem den dagen och sade att många i skolan hade hört intervjun och att jag numera har epitetet "Radiomannen" i skolan. ;oD

Stockholm igår Lördagen den 17 November 2012:

"Med sång, musik och tal manifesterade omkring 500 demonstranter idag sitt motstånd mot olika gruvplaner runt om i Sverige. Det är flera lokala protestnätverk från hela landet som gått ihop i en gemensam manifestation efter att ett antal kontroversiella gruv- och prospekteringsprojekt har väckt starka protester."

 

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=5349594

Bland dessa fanns många Samer. Nourat (www.nuorat.se) - Sveriges enda samiska ungdomstidskrift skriver att SVT Sápmi och Sameradion har varit på plats på medborgarplatsen i Stockholm. På www.oddasat.se kan man läsa, lyssna och titta på intervjuer därifrån (långa länken ovan). Känns kul att se Svenska Samer och Svenska icke-Samer stå sida vid sida för en gemensam sak!

Naturvårdsverket vill ha 380 vargar i Sverige men miljöminister Lena Ek vill minska vargstammen till 180 djur. Detta stämmer väl överens med vad Svenska Jägareförbundet tidigare har krävt i form av ett tak på hur många vargar vi bör ha i våra skogar (de föreslår 150).

Nu vet jag att det är långt ifrån alla Samer som är renskötare, men jag måste ändå säga att det känns bra att en politiker tänker till en smula för en gångs skull. Att prioritera människors väl och ve framför djurs är inte helt självklart för alla tyvärr. Mikael Karlsson som är ordförande i Naturskyddsföreningen verkar vara en av dessa då han utbrister:

 

"Detta är fruktansvärt. Jag har nog aldrig hört någon miljöminister lägga ett så dåligt förslag"

 

Vad jag undrar över är om han tycker det är lika fruktansvärt hur Samer behandlas i dagens moderna Sverige. Hur ställer han sig till att djurens rätt prioriteras högre och får mer exponering i media än vissa Svenska medborgares mänskliga rättigheter? Nåväl, detta är inget brandtal eller personangrepp mot Mikael Karlsson eller Naturskyddsföreningen, men det får mig ändå att tänka... Är de fullt medvetna om konsekvenserna med deras propagerande för fler rovdjur? Ja om de fick som de ville det vill säga...

 

Idag finns cirka 350 vargar i Sverige och enligt Sveriges Radios program "I vargens spår" dödas mellan 50.000-60.000 renar av rovdjur varje år! Med tanke på vad jag tidigare skrivit om hur Samerna endast får en femtedel av skadorna ersatta(!), inser man snabbt att Naturskyddsföreningens förslag på 700 vargar i Sverige skulle vara en effektiv bödel för hela rennäringen. Då har jag inte ens tagit upp problemen för jägare och deras hundar som blir attackerade och all annan djurhållning för den delen heller.

Återigen vill jag påpeka att jag anser att vargen är en naturlig del av vår fauna och bör få finnas här i viss utsträckning... Men det som måste till är två saker:

1. Pengar för att genetiskt förnya vargstammarna utan att för den sakens skull utöka antalet individer.
2. 100% ersättning för rovdjursdödade tamdjur vid 100% av tillfällena.

Detta är kostnaden som regeringen måste vara villig att investera i om man skall kunna etiskt/moraliskt försvara en vargstam (stor eller liten) i Sverige.

 

Internationell, mångkulturell, interkulturell, multinationell och många fler ord beskriver vad det demokratiska samhället generellt ofta säger sig sträva efter. Men vad är då skillnaden och vad leder dessa skillnader till?  Jag har för många år sedan varit involverad som forskningsassistent vid Malmö högskolas projekt kallat ”Skolintegrationsprojektet”. Forskningsledarens egna tankar kring integration, migration och etniska relationer var det som på allvar väckte mina egna tankar kring hur jag skulle förhålla mig till detta ämne. Skolintegrationsprojektets forskningsledare uttrycker sig såhär:

 

”Frågan är också om segregation alltid är av ondo - det kanske kan vara bra ibland.”

 

Inom svenska frikyrkor (dit jag själv tillhör) så tror jag att man ofta anser sig vara accepterande och ”kristlig”… Man tillåter ’dem’ (alltså de som inte har Svenska som modersmål) att använda kyrkans lokaler, man har gemensamma möten med ’dem’, man stödjer ’dem’ till och med ekonomiskt. På detta sätt kan man upprätthålla skenet av att vara en ”Internationell Församling” trots att församlingen egentligen är strikt indelad i nationaliteter, alltså borde man ta bort ”inter” eftersom de inte är en enhet. Vissa skulle då hävda att invandrarna själva segregerar sig genom att starta sådana grupper, men för en minoritets överlevnad krävs sammanhållning… Varför skulle det vara minoritetens plikt att integrera sig med majoriteten? Är det inte bådas ansvar? Jag tror att denna typ av indelning och klassificering är ett hinder i integrationen och jag tror att det är viktigt att se att det aldrig bara är ena partens ansvar att ”integrera sig”. Dessutom tror jag inte på att integration nödvändigtvis är gott alltid, precis som citatet ovan antyder. När det gäller Samerna och deras situation är segregationen ett sätt att bevara sin identitet och alltså helt livsviktig.

 

Jag skulle här och nu vilja åberopa att vi behöver komma tillrätta med vilken typ av integration vi stävar efter i samhället och i relation till minoriteter som till exempel Sveriges Urbefolkning Samerna, och min förhoppning är att de som läser denna text (Same, Svensk eller vem som helst) ger detta en allvarlig tanke. Ska nationaliteten och härkomsten spelar någon roll så länge den inte suddar ut individens identitet? Det är lätt att hamna i olika diken… Vad jag vill ha sagt är alltså att allt kan dras för långt och att den största utmaningen är att vara vis nog att förhålla sig till det hela i balans. För visst måste det finnas forum där den egna kulturen helt ska få uttryckas, men jag tror inte på att dessa forum nödvändigtvis behöver vara exklusiva, utan tvärt om inklusiva.

 

Det jag vill ha sagt med min text är alltså att Samer är en del av Sverige. Och att jag som Svensk måste vara inklusiv i mitt tänk. Likaså behöver Samerna bjuda in alla andra Svenskar och inte ha ett ’vi-och-dem’-tänk. Det är inte bara Samernas ansvar att bevara sina traditioner, att integrera sig med resten av samhället eller kämpa för sin rätt… Känslan av ”vi-och-dom” i Svensk politik både från regeringshåll och från Samehåll är skrämmande, och även om det inte är fel i att hålla vid sitt språk och sin kultur, kan en för stor fokusering på detta försvåra kommunikationen och fördomarna åt båda håll. Jag önskar att jag hade svaret på hur man uppnår denna balans…

 

"etnisk och språklig minoritet i Nordskandinavien och på Kolahalvön, förr på svenska vanligen kallade lappar, på norska finner. Eftersom etnicitet sedan 1945 inte registreras i Sverige finns inga uppgifter om antalet samer, men beroende av hur identitet definieras räknar man med att minst 36 000 samer bor i landet. I Norge uppskattar man antalet till 60 000, i Finland till 10 000 och i Ryska federationen till 2 000. Samernas bosättningsområde kallas Sápmi (Sameland).

År 1977 uttalade riksdagen att samerna är ett urfolk som har folkrättsliga krav på en kulturell särbehandling i Sverige. Sedan 2000 är samiska erkänt som minoritetsspråk i Sverige."

 

Men för inte allt för länge sedan beskrevs 'Lappar' i Nordisk Familjebok (Sveriges ledande uppslagsverk) som att de gick ofta lutade, var kutryggiga, gick med vaggande gång, var snåla, envisa och misstänksamma och så vidare... Enligt Wikipedias artikel om Samer ska det även ha stått  "Det obehagliga intrycket ökas ytterligare af det vildt flygande håret och af smuts; en "vacker ålderdom" torde bland dem vara sällsynt".

Vad jag reagerar på är hur sent Samernas rättigheter blev godkända, och hur små dessa rättigheter fortfarande är. Med tanke på att kvinnors rösträtt kom (i vissa former) redan 1718 genom "frihetstidens konstitution" och allmänt 24 maj 1919, så är årtalen 1945, 1977 och 2000 föga imponerande även om de inte rör just rösträtten. Om vi nu pratar rösträtt så skall nämnas att icke-bofasta Samer fick rösträtt först 1911. Texterna i uppslagsverken må skilja sig åt, men ibland får jag känsla av att de bara är kosmetika... Jag undrar verkligen vart vi är idag?

Så var är alla feminister, antirasister och humanister för att inte tala om de religiösa eller sexuella inriktningarna som så ofta ropar "orättvisa!!!" i våra medier?! Är det bara när det rör en själv som det räknas eller är man beredd att stå upp för någon annans rättigheter också? Att stå upp för rättvisa, broderskap och jämlikhet, att vara religiös, humanist eller medmänniska låter så fint... Men är det verkligen det om det bara gäller ens egna intressen? Om man är driven av egoism?

Jag vill återgå till det jag skrev i ett tidigare inlägg: att fler renar dödas av rovdjur än vad som går till slakt. Hade denna situation funnits i liknande situation men för Stockholmare; att hälften av deras investeringar föll bort för att staten valt att prioritera naturen framför folket, skulle det ha blivit en folkstorm utan dess like! Statens ersättning täcker knappt en femtedel av skadorna på Samernas djur, samtidigt som det är staten som väljer att prioritera större rovsjursstammar.

Detta är så oerhört arrogant och orättvist att jag tror jag håller på att ramla av min stol! Att vi andra Svenskar inte reagerar alls på detta är också helt surrealistiskt. Visst skall vi ha alla våra rovdjur, men då får vi vara beredda på att låta våra skattepengar betala för det. Det är väl inget konstigt att kompensera Samerna för 100% av de skador som rovdjuren åsamkar dem?! Många andra näringar får stöd... Mjölkbönder får EU-stöd, skogsbrukare efter stormar etc. Varför är inte Samerna lika mycket värda i statens ögon?

Jag med många fler har varit aktiva och engagerade i att förmå Svenska myndigheter att inte utvisa människor ur vårt land... Det har blåst enorma mediestormar och detta uppmärksammas av så många... Det är lätt att känna sympati med ensamkommande flyktingbarn, krigsoffer och levnadsöden (med all rätta)...

Men varför reagerar ingen över hur Sveriges urinevånare bahandlas?! Varför har vi så svårt för att se på alla folkslag eller alla människor på samma sätt? Varför är det så svårt för oss att ta ögonen ifrån vår egen navel? Martin Luther kallade detta för "incurvatus in se"... Att vara "inkorvad i sig själv".

Vi Svenskar är så upptagna med våra ramaskri över orättvisorna på andra sidan jorden att vi helt ignorerar att vi är del av en här hemma... Vi är en del för att vi gör för lite, en del för att vi tillåter, en del för att vi ser men inte gör. Ibland är det organisationer som aktivt förtrycker, men det är många med mig som gjort allt för lite allt för länge.

Nu menar jag inte att alla som inte skriver en blogg, startar en opinion eller engagerar sig skall skuldbeläggas för hur den Samiska befolkningen behandlats och behandlas. Jag menar väl snarare att om alla gör lite, det lilla de kan så blir det en skillnad. För vissa handlar det kanske om att dela med sig av denna bloggen, för andra att läsa en bok om Samer, någon kanske bara hinner läsa dessa inlägg. Men bara genom att läsa, eller dela, eller söka mer information blir vi medvetna. Och jag tror att medvetenhet leder till reaktioner när man väl ser eller upplever en situation där någon eller några blir illa behandlade...

 

Visste du att fler renar dödas av rovdjur än vad som går till slakt?  Visste du att statens ersättning täcker knappt en femtedel av skadorna? Som jägare vill jag tillägga att jag klart är för biologisk mångfald... men om Sveriges regering vill upprätthålla en vargstam, så får de betala priset för densamma... Vill regeringen ha vargar får de betala för dödade renar och den estimerade inkomst dessa renar hade inbringat!

Såhär skriver samer.se om just vargen:
"Vargen är det rovdjur som är värst att ha i närheten av en renhjord. Den bedömningen görs av äldre samer som själva har upplevt varg i renskogen. Det beror på vargens jaktmetod att spränga en renhjord, driva ren och på det sättet skrämma upp och sprida renarna över stora områden, förutom den mängd den dödar. Upplevelsen är uppenbart chockerande för renarna. I ett sådant tillstånd är det svårt att samla ihop renarna igen eftersom renen skyggar för allt. Vargen lämnar många rivskadade renar efter sig vid misslyckade anfall. Renarna reagerar också mera på vargens närvaro än på andra rovdjurs."

 

Svensk rovdjurspolitik är en underlig sak när rovdjursstammarna växer och renar; som är väldigt utsatta, inte blir ersatta av den stat som "planterar ut" rovdjuren blir man lite less... och inte bara lite. Läs och begrunda mer över hur ett jaktstopp skulle påverka samerna här: http://www.svt.se/nyheter/sverige/vargjakten-kan-stoppas-aven-nasta-ar